Svensk ordbok 2009, webbversion

borra sig [bår`a] verb borrade borrat borr·ar●ofta med partikel, särsk.in tränga (in) på ungefär samma sätt som en borr tekn.kattens klor borrade sig in i hennes axelkulan borrade sig genom två tjocka väggar○ofta bildligtmed partikelnin tänka i­genom och analysera grundligt han borrade sig in i de stora livs­problemenborra sig in (i ngt)sedan ca 1815